Att lära tillsammans

Mentorsutbildningen börjar lida mot sitt slut. Det känns på ett sätt befriande men också lite vemodigt. Vi har varit engagerade och nyfikna i vår lärgrupp, vi har haft mycket intressanta diskussioner, vi har lärt känna varandra och vågat blotta svagheter inför varandra. Just den gemensamma reflektionen är viktigt i ett lärande, tycker jag. Precis det som vi erbjuder våra adepter, att reflektera tillsammans med mig som mentor eller tillsammans i en hel adeptlärgrupp. Jag hör att det är givande för alla inblandade. Våra tankar och idéer blir synliga när vi uttrycker dem för andra. Att bära på en känsla av att något är på ett visst sätt kan förtydligas och förändras om jag lyfter den med andra. Vi hjälps åt att vrida och vända på perspektivet. Det aktionslärande samtalet med det reflekterande teamet är ett exempel på ett bra verktyg för att få syn på vad man är med om.

Jag skulle vilja fortsätta att hålla kontakten med min mentorslärgrupp, vi har nog ännu mer att lära med och av varandra, eller vad tror ni?!